Inte ett löpsteg har tagits, käkat pannkakor till lunch, med gott skånskt redigt fläsk. Sedan har jag antagligen sålt tävlingbilen, ovan. Eller rättar sagt det som är över, så att jag kan göra vid min andra Porsche, den som finns på bilden under.
Sprang ut vid middagstid, varit rätt så kallt här i Paradiset. Minst minus nio grader, var helt vitt när man vaknade upp. Var runt noll när jag kom ut. Sol och klarblå himmel, nog ännu blåare idag, när guldet har hamnat i rätt stad igen.
Nedan är profilen, precis så som jag vill ha en runda, backigt på slutet och möjlighet att dra upp ett rejält tempo på slutet. Förr ville jag aldrig springa snabbt på slutet, men har ändrat inställning till detta. Bra att kunna springa snabbt, speciellt när man är trött. Skall man oftast vara på en träningstur. Jag jämför aldrig mina träningspass, men bara som en rolig grej, så vid samma tidpunkt i fjor, sprang jag samma runda 5 minuter långsammare.
havregrynsgröt och två smörgåsar. Sedan hade jag lite tid innan jag behövde åka ner till stationen och ta pågatåget till Åstorp. Funderade på att ta det lugnt i början, för jag visste att det skulle vara en rejäl stigning runt 6 - 7 km. Bättre att ha kraft till detta, och jag kom inte riktigt ihåg banan, sist jag sprang här var 1983. En station bort ifrån Klippan, men det tar en bra stund, för tåget får vänta på mötande tåg. Enkelspår på stort sett hela banan mellan Helsingborg och Kristianstad.
r starkt att gå en kurs om man inte har gjort det tidigare.
ant nedförslut. Man hade t om satt upp en varningskylt om detta. Gäller att testa innan loppet har startat. T om när man sprang i måttligt tempo, var det svårt att svänga runt.
Jag har några år tillgodo, så mitt är lite mer fjunigt.
Nu till loppet, första kilometern gick hyfsat, hade ungefär den tiden jag hade tänkt mig, kanske lite snabbare då Anna Hull stod och heja på mig. Sprang lite snabbare fram till 6 km, backen upp var inte så farlig, kanske lite högre än de vi har i skogarna häromkring. När jag skulle växla tempo, så var det tvärstopp. Benen ville inte, pulsen var inte oroväckande hög, utan det är nog så att Markusloppet fortfarande sitter i benen. På ett ställe gick vägen över ett betfält, precis tagit upp betorna och dessutom kom det en rejäl skur, ja ni kan tänka er själv hur det såg ut. Blev lite a la Tjurruset. Stellan kom som ett jehu, ropade heja heja som vanligt, ler! Försökte hänga på, men det var som om han körde GT3:an och jag körde 745, dvs han försvann.
På slutet kom Gert Sjökvist, han sprang korta banan, försökte få liv i mig, så vi forsade ner för slänten som ett par självmorspiloter. Men ner kom vi och i mål. Jag lyckades pricka 80.00 exakt. Dvs 4 minuter över min måltid, ca 4.45 i snitt ungefär. Bilden ovan finns banprofilen, och här nedanför pulsen. Lyckades hålla pulsen bra, klarade backarna relativt bra.
