söndag 10 april 2011

Lördag Fett ös medvetslös

Lördag och dags för lite äventyr nere i Malmö, fick ta bussen till Stehag, för att därifrån ta tåget till Malmö. Jättefin tur som går över Skärlid, Rästånga och för att sedan nå som sagt Stehag.

Benen kändes faktiskt kanonbra, så jag såg verkligen framemot att springa 42 kilometer, o lite till ler!

I Malmö tog jag bussen ut mot mina gamla jaktmarker, Helenholm och Heleneholms Idrottsplats.
Efter anmälan så var det dags att slappa lite i omklädningsrummet och snacka skit med gamla bekanta. Olle Svensson var där, Manfred och lite folk ifrån Björnstorp. Behöver ju inte direkt någon uppvärmning när det gäller ett marathon. De första kilometrarna blir uppvärmning.


Det enda bekymret jag hade var om jag skulle springa med bara kortbyxor eller jag skulle ha taights. Valde naturligtvis ett tredje, nämligen mina långkalsonger, under kortbyxorna.


Sedan var det vilka skor, Lunarracer, Lunarglide eller de nya Adidas. Blev givitvis Adidas, bra sätt att springa in dem, ler! För att undvika bekymmer med fötterna, så smörjde jag in dem i vaselin, innan jag drog på mina nya strumpor.


Riktigt kallt i blåsten vid startlinjen, när starten gick så tog jag det relativt lugnt. Hade lite koll på var Manfred var och några andra. Hade hoppats på en tid ner mot 3.30-3.35. Så att hänga på Manfred skulle vara perfekt i början och sedan glida ifrån honom lite.


Fick verkligen hålla igen, så fort jag släppte tankar på detta, så gled farten upp, så jag låg en bra bit under 5 minuters tempo. Innan vi stack ut på varvbanan, så sprang vi en runda runt själv idrottsplatsen. Precis när vi svängde på, stod CM som flaggvakt.


Nästa sväng, stod Erik Månsson flaggvakt, men redan här att jag kommit in i mig själv och uppfattade bara att någon skrek på mig. Trodde först att det var Kenth Floreng, så någa kilometer så funderade jag på varför han stod där, eftersom han tillhör Pallas.


Varvet forsatte ganom Nydala torget, runda om den gamla idrottsplatsen, som man har spelat mycket fotbol på, i sina ungdomsdagar. Vidare ut en runda på Lindängen, för att sedan svänga tillbaks, förbi Nydala torget och sedan varvning utanför idrottsplatsen. Trevligt var att man här möte de som sparng halvmaran, de startade en kvart innan oss, tror jag. Hejade på Daniel, som såg stark ut.


Första fem kilometrarna var helt underbara, tänkte på vilket bra val jag gjorde med skorna. Sjätte kilometern började känna att fötterna börja bli lite varma och det började skava lite här och där. Framförallt i främre delen av foten och tårna. Mmmm inte bra, varför skall man göra kardinalfelet och få bryta med fötter som har gett upp. Vid varvningen kändes inte alls bra, men det var bara att bita ihop. Tänkte att minst två varv skulle jag klar. Fötterna blev sämre och sämre, tänkte att om jag kommer i mål, så får jag ta av skorna försiktigt, för blodet kommer att forsa.


Första varvningen såg jag att Jesper Sjölander låg en kilometer framför mig. Manfred hade kommit ikapp mig, och efter Nydala torget så sprang han förbi och jag gick inte med. Låg nu på 5.18-5.20 tempo. Tyckte att det kändes lagom, är ju mer än hälften kvar av loppet. Fötterna började kännas bättre på slutet av detta varvet och jag passerade halvmaran på 1.50 cirka, helt ok fart. När jag passerade Erik igen, så skrek han att Jesper bara var någon minut framför, efter någon kilomet ut på varvet sög jag in honom och passerade direkt. Tredje varvet är väl inte så mycket att berätta om, låg bakom en kvinna och en kille ifrån Skavsåret Järfälla, när vi var längst ute så saktade killen ner lite och sedan urinerade samtidigt som han sprang. Väldigt smidigt, tror inte att han flröorade så många sekunder. I detta skede så vill man bara inte stanna, för då är det kört.


Det gick tungt ner mot varvningen, när jag varvade så stannade jag till och drack lite och pratade ett par ord med Ulf. Sedan var det som kört, hade fruktansvärt ont i benen. Sprang några kilometrar stannade till och gick en bit, samtidigt som jag åt lite chokolad, för att få i mig lite snabba kolhydrater. Beslöt att ta varje vätskestation, dvs springa lite, sedan gå lite varvet runt.


Långst ute så var jag mer eller mindre helt borta, för att hålla igån så tänkte jag en massa abstrakta saker för att hålla igång hjärnan lite. Får den tänka själv så hade den bara signalerat stopp och belägg. Efter sista vätskekontrollen kommer jag bara ihåg att en tjej kom ikapp och skrek att nu kör vi. Kollade på min klocka och såg att jag hade en chans att gå under 4 timmar. Bara jag kunde springa lite, så jag sprang de sista kilometrarna in.


Passerade mållinjen på 3.59,33 , så det var gott om tid, ler! Nytt pers, med 3 minuter, inte mycket men det går åt rätt håll.

Blåste rejält, minst hälften av varvet. Så jag är nöjd ändå, roligast hade ju varit att komma ner mot 3.30 men med hur det har varit de sista veckorna så var det helt ok.


Låg en lång stund i gräset innan jag käkade 4 bananer och drack cola. Väl inne i omklädningsrummet så drog jag av mig mina skor försiktigt. Blev väldigt förvånad, inte en skråma. Inte ens en tendens till blåsa någonstans.




Blånagel på stortån, är spikskornas förtjänst.



4 kommentarer:

  1. R-E-S-P-E-K-T!
    Kommer nog ALDRIG klara maradistansen så jag beundrar alla som gör det och du kämpade väl - grattis!

    SvaraRadera
  2. Bra löpt Mats! Grattis till PB =)

    SvaraRadera
  3. Vad gör man inte för att kunna festa på lite pizza o öl, ler!

    SvaraRadera
  4. Öl & Pizza som belöning, yammmmie =)

    SvaraRadera