Landskrona - DNF

Tog lite tid att komma ner till Landskrona och Rådhusplatsen, som vanligt missade Skånetrafiken att hålla tidtabellen, så bussen som skulle ansluta hade redan gått. Nästa skulle gå om 32 min, så jag promenderade ner från stationen till Rådhusplatsen. Passade på att köpa två bananer och lite mjölkchoklad. Käkade en banan direkt, alltid bra!

Efter en stunds promenad var jag som sagt nere på Rådhusplatsen, efteranmälde mig och fick numret 33. Klart bättre nummer än förra gången jag sprang här (1984), då hade jag 13. Och bröt efter två varv. Pratade lite med gubbarna i omklädningsrummet, gubben bredvid skulle springa mara nr 90 och den andra guben på andra sidan skulle ta nr 70.

Uppvärming var det inte lönt med, utan jag sträckte lite på benen och joggade bort till starten, ca 300 meter. Starten gick och jag tog det väldigt lugnt, nästan joggade första km (4.49, 4.52, 4.55, 5.11 och 5.00). På femte km kom jag upp i strax under 160 slag. Jag låg i en grupp här med killen från marocko (som springer i Ekmans stall), killen från Småland som har vunnit min klass två år i sträck och några gubbar i M55 och M50. Släppte iväg dem vid fyra km för jag ville dra ner pulsen lite. Strax efter 5 km kom Mats Svensson Ryssberget ikapp (hade vunnit Heleneholms Marathon i våras i M45). Vid första vätske kontrollen så fick han några meter som sedan drygades ut, först tänkte jag dra ikapp, men insåg att det skulle gå för snabbt, var nera nere några meter på 4.10-4.15 tempo, gick tillbaks till 5 blankt tempo efter 300 meter. Sedan drygades avståndet ut så jag sprang resten av varvet ensam. Var lite jobbigt, för det var inte riktigt bra markerat på vissa ställen.

Längst borta var det en jobbig liten backe mot Borstahusen, som det dessutom var motvind. Men jag lyckades ta mig ner till varvningen, passerade milen på 50.02 enligt mitt schema får 3h och 31 min skulle jag passera milen på 50 blankt. Inkluderade 3 st drickstationer, så jag snittade nog 4.50 på milen. Pulsen runt 161, steget lätt som en klonad Musse. Kände lite i hälen, men inte så farligt, hade stickningar i vaderna, både på vänster och höger. Raksträckan ner mot Borstahusen, så kände jag även av lite på baksidan av högerlår, men inget farligt.

Nästa varv sprang jag ensam hela rundan runt, snittade lite över 5 min per km, några km så var jag nere på 4.30, framförallt på de ställen där man fick medvind och var lite nerför. Strax innan 21 km blev jag passerad av en glad M35:a, hade 1.46,48 och 167 i puls. Livet lekte, framtill vätskekontrollen efter varvningen, hade väldigt svårt att komma igång igen, var uppe på 7.01 tempo innan jag skärpte till mig och kom ner till vanliga lunken igen, men det började göra lite ont i vaderna. Fram till nästa vätskekontroll, kom två yngre killar ikapp och de fick 20 meter, någon km senare hade de drygat ut det med 100 meter. Men vi nästa vätskekontroll såg jag att en av killarna hade tappat ordentligt, så jag prövade att komma ikapp. Kom ikapp ganska snabbt också, då såg jag att det var en kvinnlig löpare som jag varvade, därefter stumnade vaderna till ordentligt när det gick uppför vid golfbanan, jag lyckades hålla kramperna i styr, men när jag först blev omsprungen av Stellan (från IS Göta) och en av gubbarna som jag pratade med i omklädningsrummet, så var det inte roligt längre. Dessutom gjorde det fruktansvärt ont i bägge vaderna, men jag lyckades ta mig till varvningen och kastade in handduken. Sprang drygt 30 km på 2.37.

Tyckte inte att jag öppnade för snabbt, utan det var en balanserad öppning. Hade kanske varit lite bättre att sprungit lite långsammare och hamnat i någon grupp.

Sedan tog det säkert 40 minuter att gå ifrån varvningen till omklädningsrummet, var ju hela 195 meter. Var lite yr, men efter 1,5 liter vatten, proteindrink, banan, en jättestrut glass, 50 cl Cola och lite tal av Mona Sahlin (valmöte på torget med just Mona) så kändes livet värt att leva igen.

Så nu blir det Markusloppet och sedan Bromölla marathon i november. I Bromölla skall jag öppna på 55 istället. Skall ha mp3 spelare och ett vätskebälte, sparar man många ryck. Positivt var att det fungerade att dricka ändå, fick i mig bra med vätska, gelen fungerade bra också, inga bekymmer med magen. Stod en och annan löpare längs strandkanten på baksidan av Citadellet och spydde.