söndag 24 oktober 2010

Markusloppet - dur - moll - dur (Redigerad)


Riktigt nervös inför dagens aktivitet. När jag bodde nere i Lomma, så var jag mycket i Skrylle och tränade. Enda tävlingen som jag sprang var Luciacrossen.

Hittade en ny väg ner, så det tog faktiskt bara drygt en timme att ta sig från Söndraby. Så det var lite nervöst att ansluta till gruppen av riktiga långdistanslöpare. De flesta hade sprungit betydligt längre än vad jag har gjort, har ju bara 42 km innanför västen och ett marathonlopp som jag bröt efter 30 km.

Preracemöte 9.15 sedan gick startskottet 9.30. Först ett varv på 3 km:s rundan. När jag höll på att meka med mp3-spelaren, så tappade givitvis min karta. Blev lite orolig över detta, men det var bara att gilla läget. Kände mig inte helt fräsch i benen, konstigt, för jag vilade ju igår.

Sedan ut på den norra delen av Skåneleden. Ganska lätt löpning i början, men sedan blev det lite mer komplicerat. Försökte att ta det lugnt, nästan lite för lugnt tyckte jag. Vi sprang genom ett underbart höstlandskap, förbi fundersamma kossor, som stilla tittade på dessa dårar som var ute och sprang. Och alla dessa grejor vi skulle klättra över, hii! Ni som känner mig, vet att balans är inte en av mina bästa egenskaper.

Här dansar vi ner! Bild Team Create.

Jag sprang i mina Pegasus 26+, var nog inte rätta skor att springa på dessa stigar, alldeles för instabila, mina vader kändes inte alls bra efter ett antal km. Så när vi kom ut på asfalt, så kändes det mycket bättre. Vägen ner mot Björnstorp och förbi slottet gick jättebra, ökade tempot och började komma ikapp lite löpare.

Efter Björnstorp, svängde vi in på den "nya tillagda varianten" pga av jakt i skogarna. Här var det en fin grusväg som tog oss genom skogen och vidare emot målet, dvs halvtidsvilan med lite godis, ler!

Efter grusvägen, gick vägen vidare genom en skog, mer som ett gyttjebad. Är halkade jag givitvis och ramlade, men som tur var så slog jag mig inte. Upp på benen snabbt igen, och fortsatte att springa.




På väg ner mot fika, halvvägs 26,5 km, efter 2,38 min löpning, bild Team Create.



Kullatorpet sprangs förbi, sedan var det strax dags för paus, halvvägs på rundan. Sprang förbi Pär som stod och tog bilder, kändes väldigt skönt att se de andra och det uppdukade bordet.

Trots att jag hade tänkt dricka var sjunde km, så blev det inte riktigt av, så framhit hade jag bara förbrukat två flaskor vatten, fyllde på dessa och tog en bit kladdkaka och ett par muggar cola. Strax var det dags igen att ge sig iväg. Onekligen smakade dessa kalorier jättegott, ler!



Det kändes inte roligt att sätta igång igen, men efter ett tag så kändes benen relativt lätta igen. Skala 1-10 så var väl benen en fyra. Se bilden ovan, ler! Måste nog börja träna mer bålstyrka! (Bild Team Create)

Vägen tillbaks till grusvägen, gick relativt bra, ingen jättehastighet men det var att kryssa mellan stenar, stockar och vattenpölar. Lite tungt gick det, men inte så farligt. Stannade och justerade min hälkil i höger sko, passade på att dricka lite och dra i mig lite gel.

Ner mot Björnstorp gick det kanonbra, fram till 37 km, därefter fick jag lite känningar av benen och lite kramp i bägge vaderna. Två nästföljande km fick jag gå, passade på att springa lite och att käka lite Energybar. Efter det att väg 11 passerades och det var dags att ge sig in på terränglöpning, kom Camilla ikapp mig. Vi hade sällskap sedan hela vägen in till målet.

Tyvärr sprang vi fel, istället för att välja höger tog vi en vänster sväng, hamnade på den södra sträckningen av Skåneleden, vi upptäckte inte detta förräns vi kom in i Skrylleområdet och på 10 km:s rundan. Vi sprang tillbaks någon km, men kunde inte upptäcka den andra sträckningen, vi hade behövt springa ytterligare någon km för att komma till den norra sträckningen. Se kartan här till höger. Camilla ringde till Markus, Markus tyckte att vi skulle ge oss och springa på södra sträckningen in emot mål. Genom att vi sprang tillbaks så fick vi ihop distansen ändå.

Några ställen på vägen emot målet var jag på väg att ge upp, men det var bara att bita ihop. 5 h 35 min var jag ute i, inklusive en kvarts paus vid 26,5 km. Lite tradigt att vi sprang fel, men jag är väldigt nöjd ändå!

Målgång, bild Team Create

Tyckte att jag verkligen försökte att ta det lugnt och visa tålamod, men jag tror nog att tempohöjningen vid Björnstorp tog rätt så mycket kraft. Får tänka på detta, plus att dricka mera! Redan börjat att planera för ett 6 timmar lopp och givitvis tänker jag ställa upp i nästa års tävling med! Måste försöka sluta springa på tårna, fick lite påpekande av de andra, men det är tyvärr mitt sätt att springa.

9 kommentarer:

  1. Känner inte riktigt till Markusloppet men det ser ut som ett riktigt tufft lopp (minst sagt). Förstod inte riktigt hur långt det var (var det var en mara eller 50 km?)

    Varför skall du sluta springa på tårna? Kallas inte det framfotalöpning vilket de flesta rekomenderar?

    MVH

    SvaraRadera
  2. Hejsan där Lennart! Det var officiellt 50 km, men de flesta hade runt 48 km på sina gps:er. Antagligen för man är i skogen mesta av tiden, svårt med positioneriingen med satelliterna.

    Framfota är inte så bra om man skall springa långt, tar mer kraft. Springer du kort så är det givitvis det bästa, jag är ju löpskolad från början då jag var banlöpare i min ungdom, hii!


    /Mats

    SvaraRadera
  3. Kul läsning, Mats!
    Angående sträckan ser är den markmätt med "rullmätare" och GPS:erna missar lite metrar i terrängens ojämnheter. Sen är det få GPS:er som tar hänsyn till backarna, även om det var lite färre iår. Omdragningen gjorde nog att det blev ett par hundra meter kortare också.

    Är mycket intresserad av löpteknik så så jag följer era funderingar med intresse :-)
    Tyckte din löpstil var mycket mjuk och tyst så om hälsenorna inte mår illa av det så skonar du både hälar, knän och höft med din löpstil. Kanske hamnar ibland dina fötter framför kroppen när du landar, vilket kan innebära en inbromsning och lite extra slitage. Så hade jag haft din bakgrund så hade jag tränat ännu mer framfotalöpning och fokuserat på att landa under kroppen jämt. Tror absolut inte ett effektivt och mjuk löpsteg är en nackdel på längre distanser och önskar jag hade ditt lätta steg :-)

    / Markus

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Faktum är att jag endast har lite värk framsidan av låren, inget annat.Hade kunnat tränat idag. /Mats

    SvaraRadera
  6. Grymt jobbat trots felspringningen! Jag kommer också tillbaka nästa år, det var ju hur kul som helst!!!

    SvaraRadera
  7. Kan bara hålla med dig Anna! Nu skall jag till Helsingborg och återbesök hos min ortopedläkare, undrar vad han skall säga, hiii! För säkerhetskull har jag varit ute och kört ett pass redan i skogen, 1 mil lätt distans. Är sådant underbart väder i Söndraby, 1 minusgrad, sol och lätt soldis uppe i skogen!

    Ha det gott, så följer vi varandras bloggar! Blir det Yddinge? Jag måste dit och försöka ta en plats till i veterancupen!

    /Mats

    SvaraRadera
  8. 50 km - helt otroligt!
    Varför ska du sluta springa på tårna? Själv springer jag på framfoten och det är det enda som funkar för mig...

    SvaraRadera
  9. Hejsan dör Eva! Tycker att jag får för mycket belastning på benen. Mitt högerben är lite svagare än vänstra. Skall försöka träna upp höger ben och har börjat med löpskolning i klubben igen. Så vi får se, ler! /Mats

    SvaraRadera