Söndag 27 år, 5 månader, 9 dagar, 4 timmar, 3 minuter och 7 sekunder

Som ni kanske förstår, så lyckades jag krossa vädergudarna och ta mig i mål i Bromölla Marathon. Ingen fantasktisk tid, men jag är nöjd ändå. Visst är medaljen fin, ler!

Jag lyckades bärgar 24 poäng till cupen, då jag blev andra skåning, så att säga. Killen ifrån Finland, vann hela tävlingen. Så än är det inte försent, hiii!

Banan som löptes var en fyra varvs bana, inte min favorit. Första varvet är man ok, andra börjar det så småningom ta emot lite. Tredje varvet är hemskt, när man varvar för fjärde varvet så möts man av grilldoft, helt underbar doft, som man kanske inte direkt vill känna, efter sprungna 32 kilometrar.

Pratade ihop mig med Manfred på startlinjen, han skulle försöka att komma in på 3.50 ca, helt perfekt för mig. Första kilometern var jättejobbig, gick fruktansvärt långsamt tyckte jag, hade under 140 i puls, sprang och pratade lite med CM. Var lite stigningar på varvet runt 5-6 kilometer, och det kan ni se att ovan, att pulsen gick upp lite. Men det kändes relativt lätt i steget så jag lämnade Manfred lite, drog ikapp nästa grupp lite. Manfred kom tillbaks sedan vi varvningen, han varvade några sekunder efter mig.

Andra varvet, så sprang vi ihop ut till den jobbiga blåsiga vägen, några kilometer ut, där släppte jag lite. Så han fick 400 meter ca, men eftersom jag hade vätska med mig, så kom jag närmre vid varje vätskekontroll. När vi varvade återigen, så var jag ikapp igen, drog ifrån lite på första kilometern på tredje varvet, sedan samkörde vi fram till 30 km, på då försvann all gnista från min kropp. Så jag gick lite och passade på att få i mig vätska ordentligt och även min gel. Efter lite stapplande steg, så kom jag igång igen.

Vid varvningen, som sagt var det jättejobbigt. Min vätska var slut nu, ursprungsplanen var att droppa vätskebältet, men inte ens detta orkade jag. Stannade till och tog lite dricka och en halvbanan. Ut på backen i början på varvet, så gick jag, men sedan kom jag igång igen. Efter några kilometrar i blåsten och regnet, så gick jag några gånger. Men sedan var det precis som energien kom tillbaks, fick spring i benen igen. Nu blev planen, att dela upp de sista kilometrarna i vätskeetapper. Springa fram till vätskedepåen, gå och dricka ordentligt sedan springa igen till nästa. På så sätt tog jag mig i mål. Jag visste, att om jag hade stannat, hade jag aldrig kommit igång igen.

De sista två kilometrarna, var i en dimma. På sista vätskedepåen tog jag ett litet chockolad, men jag var så slut i huvudet så jag fick inte ens upp pappret. Så den biten käkade jag i mål istället.

Nu blir det vila, men Viking frågade mig om vi inte skulle jogga imorgon, vi får se, blir kanske en tur med honom trots allt.

Manfred klarade sin måltid, jag missade lite. Men som sagt jag är nöjd ändå. I omklädningsrummet, pratade jag med en kille, som sprang ett marathon i veckan. Kanske något att satsa på till nästa säsong?