Söndag Lätt långpass i snön

Söndag och första "lätta" långpass. Lätt i den bemärkelsen att passet skulle inte vara för långt och med inte för hög puls. Helst runt 155, men vädret förstörde planerna helt. Under de två timmar jag var ute, träffade jag på 3 stycken bilar, sparng förbi två bönder med varsin traktor som var ute och plogade. Den ena vinkade glatt en hälsning, trots att jag springer några meter på privat område. Annat än grevesystern, som skriker och hotar skicka sina kalvar till hunder på en, om man är 200 meter ifrån huset.

Första biten är ganska lätt löpning till Ankarlöv, sedan går det förbi gården som jag beskriv ovan, till en skogsväg som tar en vidare upp i skogen. Lätt löpning även här, trots att det hela tiden går uppför. När man har kommit igenom skogen, kommer man fram till en gård, som jag springer runt, för att sedan vi en gammal skogsväg, springa längs kanten av åkermarken vidare upp i skogen.

På filmen ovan har jag precis stannat, när jag har kommit ut en liten bit på skogsvägen. Som ni ser så snöade det rejält. Hela vägen genom skogen var det ganska mycket snö och lite bilspår att springa i. Desto mer spår efter alla de djur som bor i skogen, rådjur, älg och givitvis vildsvin. Men jag såg ingenting tyvärr, hade varit roligt att se en älg.

Eftr 14 kilometer på grusvägarna, så kommer man ut på stora vägen, under förutsättning att man har valt rätt väg i de olika korsningarna som finns ute i skogen. Av bitter erfarenhet, har jag lärt mig vilka vägar man skall ta. Men det är alltid en lättnad varje gång jag kommer ner till stora vägen.

Så här såg stora vägen ut! Kan se mina spår i snön, som tur var så var det inte så många ute. När jag kom ner till dammen, så stannade jag till och drack lite.

Jag skulle haft betydligt mer vatten med mig, går åt en hel del när man springer i snön. Var rätt slut när jag kom ner till Söndraby, lite känningar av för lite socker i kroppen. Normalt dricker jag inte när jag springer sträckor upp till halvmarathon.

Hastigheten blev av naturlig skäl inte så hög ler, den gröna markerar höjden och den blåa min hastighet.

Pulsen var lite för hög, inte så konstigt då man får jobba en hel del med snön. Lite mer vatten så hade jag säkert kunnat hålla nere pulsen lite på slutet.

Vill inte ligga så högt som 160 i snitt, tar för mycket på kroppens kolhydratreserver, märkte jag också på slutet. Ligger man längre ner så förbrukar man kroppens fettreserver. I somras hade jag runt 150 i snitt istället, då kunde jag springa upp till 32 kilometer utan att det påverkade min träning nämnvärt.

Over and out from Rockey Mountains!