Tisdag Pass 1 Återhämtningsrunda

Snäppet kallare i Paradiset idag, uj uj uj. När jag tittade ut och kontrollerade tempraturen så var det minus 18 grader. Det blev dubbla strumpor, dubbla handskar och 4 lager med tröjor. Mössa givitvis, måste ju skydda flinten heee! Några ytterligare fjun som har åkt i denna kyla. När man stegar ut så möts man av dem kompakta kylan, man blir stelfrusen direkt. Det enda som håller en varm, är den dunkande technon i lurarna. Första kilometern, upp till där jag har tagit bilden, är en lång plåga. Känner inte fötterna och kylan biter i kinderna. Men så strax, så börjar värmen komma och in i solen känns det helt underbart.

Uppe vid ett hus, så svänger man in i skogen, först får man hoppa över en stor vall som ploggen har lämnat efter sig. Några hundra meter in, så är det bara jag, skogen, djuren och en blåsvart tystnad.

När det blir så här kallt, så kan man känna på riktigt att skogen hämtar andan, det är inte ljust på samma sätt, mer en blåsvart lyster.

Gott om spår, rådjur, älg och vildsvin. Vid det här laget måste de sista kultingarna ha gått åt. Nästan en halvmeter snö här, så man får springa med höga knän.

Knappt man ser vägen, som man skall ta av på, för att komma upp på stora vägen. Så mycket snö är det här. Skidspåret som fanns här förra veckan, har försvunnit i snön.

När man kommer upp på vägen igen, känns det nästan overkligt att springa "normalt" igen. Men den glädjen varar i 40 meter, för då är det dags att vika ner in på Vedby:s friluftsområde. Liten bit på skogsvägen, sedan granstigen tvärs igenom skogen. Ungefär halvvägs så möter jag två kvinnor med lössläppta hundar. De sätter sig ner och håller hundarna, mitt på en stig som är upptrampade av vildsvin.

Stigen tillbaks till vägen, bjuder återigen på halvmeter snö, så det blir att träna på löptekniken igen. Funderar allvarligt på ett par Icebugg nu, vi får se. Tycker inte riktigt att jag har råd, skulle behöva pengarna till ett par spikskor istället och framförallt till julklappar till ungarna.

När man kommer ut på stora vägen igen, så möts man av denna bild. Jag blir aldrig trött på den. Kyrktornet i Vedby, sedan i horisonten ser man Söderåsen. Man möts av denna bild, nästan på alla pass vi kör uppe i Paradiset:s skog. Kvittar hur trött man är, så får man allt

id fart under benen den sista kilometern. Ner för backen, genom Vedby. Nere i byn springer man över en liten å, med en fors, sedan bär det uppför en backe in i Söndraby.

Det skall bli ännu kallare, i fjor tror jag att vi hade en bra bit över minus 20 grader. Så det är bara till att bita ihop, ler!

Over and out, from Rockey Mountains!