Löpning i alla ära, men just nu känns det mycket tungt. När jag startade denna blogg, så satte jag visa riktlinjer. Jag skulle alltid vara positiv, alltid skriva om positiva saker, se positivt på mina tävlingar. Inget negativt eller deprimerande.
Men senaste månaden har mina nära och kära drabbats av tre stycken dödsfall, senaste hände i lördags i en olycka utanför Båstad. Den sista händelsen berör mig enormt mycket.
Jag tror inte så mycket på att vi, efter vårt jordeliv så att säga, lever vidare. Däremot lever vi vidare i de efterlevandes tankar. På så sätt kan man säga att personen lever vidare. Jag tänker ofta på min far t ex som gick och ramlade, slog sig så illa att han avled av sina skador.
Jag tänker på Rolf, min bästa kompis far som avled under julhelgen. Alla dessa partier biljard vi har spelat, rysk och dansk kägel. Men jag tänker också på alla de partier som vi kommer att spela i tanken framöver. Eller de fotbollsmatcher vi kommer att se.
Jag tänker på min farbror Bertil, som avled i måndags. Hårt arbetande tills stroke tog överhand. Snabba turer i hans bilar, med bägge händerna över ratten, på sådant sätt att hans dåvarande fru inte kunde se hur snabbt han körde. Tror min farbror hade hastighetsrekordet mellan Anklam och Sjöbo, iallafall vill jag tro det när jag var i 10-års åldern.
I morse fick jag reda på att min dotters svärfar hade avlidit i en traktorolycka. Det har berört mig så fruktansvärt mycket. Vi hade alltid intressanta diskussioner om allt möjligt men jag hann aldrig lära känna dig ordentligt. Blundar jag så får jag upp minnesbild där ni kör med traktorn på fältet, vi dukar upp till försommarfika, med duk på utebordet, kaffe och hemmabakade bullar. Ungarna åker med er i traktorn och får lära sig att plöja.
Livet är inte rättvist, livet kan när som helst ta slut. Därför gäller det att utnyttja varje dag, aldrig ha något ogjort.
Jag tar paus här ...
Mats!
SvaraRaderaMina tankar går till dig och de dina.
Och visst är det som du skriver att det är genom att minnas de som gått bort som de lever vidare.
STOR kram till dig.
/Eva
Usch vad tungt!
SvaraRaderaHoppas att du hittar stykan att hitta tillbaka!
Ja, ibland är det tungt, bara att se framåt åt glädjas med dem som finns kvar nära oss. Vi talade om IVSM igår. Ser att 800m och 3000m går på söndagen.
SvaraRaderaStor kram från mig också, Mats!
SvaraRadera/jimmy
Beklagar Mats, fint skrivet!
SvaraRaderaFint skrivet Mats och jag beklagar! Ditt inlägg påverkade mig till eftertanke.
SvaraRaderaMVH