Söndag Pass 1 Lagom långrunda, andra passet över 2 timmar

Söndag, som vanligt upp 5.45 för att äta min gröt och äta mina två mackor och dricka mina två koppar kaffe, sedan satt jag och gjorde upp lite strategi för tävlingen nästa helg. Sedan var det dags att krypa ner två timmar till. Som ni förstår, så lever jag mitt liv i symbios med två. Dock inte med det täckta könet, hiii! Vem vill leva ihop med någon som får våta drömmar av ett perfekt mjölksyrepass på bana?

Innan jag stack ut, så slog jag en liten blick på kartan, skulle vara roligt att springa upp till Ugglarp, Penarp och via Gyllsjö ta mig hem till Söndraby. Borde kunna bli lite över 2 mil, förhoppningsvis på bra vägar.

Runtomkring Söndraby är det fruktansvärt mycket is, så jag tog inte vägen om bruket, utan sprang raka vägen genom Klippans centrum, ut till cykelvägen som tog mig till Gråmanstorp. Relativt bra underlag på cykelvägen, förutom över ån där det var isgata. Men jag lyckades hålla mig på benen.

Över stora vägen upp till vägen som jag skall springa rakt upp i skogen. Man tänker inte riktigt på det, men man kan se det på höjddiagrammet, det går hela tiden uppför. Inga gigantiska stigningningar, snarare sega långa backar. Springer man tänker att går det uppför så kommer det snart att gå nedför, när man kommer fram och kan se backen nedför, ser man den bekanta svartisen, istället för att dra ner mot 4 minuters tempo/km, så går tempot upp nära 6 minuter/km och man får verkligen anstränga sig. Nedför fungerar min teknik perfekt, normala fall, brukar lyckas få undan eventuell mjölksyra ur musklerna och få ner pulsen, nu blir det tvärtom.

Hade med mig två extra flaskor med vatten i mitt bälte idag, det behövdes. Drack var sjunde kilometer cirka, oftast i samband med att jag stannade och tog någon bild, eller att det var så halt att man inte kunde springa.

Jag hade sett på kartan, att jag skulle svänga höger vid träindustrien som ligger uppe i skogen, nästan vid Stidsvig, var inte svårt att hitta den, vägen som skulle ta mig genom skogen, är den som går till höger i mitten på bilden. Av någon anledning så är det inte så mycket förädling av trä i dessa trakter. Lite konstigt för det är rätt gott om träd, ingen överdrift precis. Det som är konstigt, tycker jag iallafall, är att man har hållt på med smedjedrift och mycket förädling av metaller. Därför som egentligen Vasasjön kom till, grävdes för att den tillsammans med Bihangssjön skulle garantera vatten till smedjan i skogen. Intressant är också att kanalen som förbinder dessa två sjöar, är grävd av svenska krigsfångar. Måste ha varit första dansk-svenska kriget. Spårar alltid ur till detta, men jag tycker det är så intressant.

Nåväl, vägen genom skogen var inte så rolig, massor av is. Ett tag blev jag rätt trött på det, när jag kom fram till detta vägkors i skogen, så var det nära att jag tog vägen till Bjärsgård, bara 5 kilometer, sedan ytterliggare lika långt för att komma hem till Söndraby.

Är man lutheran, på gränsen till självplågare, så kan ni gissa vilken väg jag valde? Precis rakt fram, snett till vänster istället.

Precis efter kurvan, var jag nästa på väg att bli påkörd av tidningsutbärare, som med sina två bilar lekte rally.

Resten av vägen genom skogen till Pennarp gick bra, stundtals lite is, stundtals mycket is. Strax innan Pennarp tutade en bil som ville komma förbi, men det var så halt att det tog en bra stund innan bilen kom om.

Vägkorset i Gyllsjö, brukar komma fram här, när 32 plus rundan springs. Men då ser det inte ut så här precis. Ni kan se hur det såg ut, var sådant underlag hela vägen genom skogen. Sprang bara och tänkte på att jag skulle komma ut på stora landsvägen igen, då skulle jag få upp farten.

När jag kom fram, så var det svårt att överhuvudtagit svänga höger, trots min måttliga fart. Precis i vägkorset var det blankis. Men jag kom på lyckligtvis och struntade i att springa på vänster kanten, utan sprang i mitten hela vägen tillbaks till Söndraby. Här var det nämligen ingen is utan bilarna hade slitet av isen.

Blev lite förvånad att det hade gått rätt så snabbt ändå. Trots många långa bitar där man inte kunde få upp hastigheten. Vikigt när det gäller dessa pass, är att inte springa för snabbt. Skall vara i lagom tempo för att bygga upp kapaciteten för att sedan kunna springa snabbt.

Hade ett bra och jämnt tempo, varierar lite emellanåt, beror mer på fäste eller inte fäste.

Lunargliden fungerar väldigt bra på denna typ av underlag med. Skall bli intressant att testa den nya modellen i serien.

Är mycket nöjd med Lunargliden annars. verkligen en sko som är allround. Inte så bra i skogen där det är väldigt ojämnt.


Bra höjdkurva med. Får kanske vända mot Krika och Söderåsen nästa pass. Vi får se!

Blev 2 stycken proteindryck efteråt, plus lite bastu och lite öl.